Jonas Ifvarsson var en bygdens son, född 1739 i Norra Skarbol i Svanskog som son till Ivar Nilsson och Karin Svensdotter. Hans namn brukar stavas på det arkaiserande sättet, och så skrev han också själv sitt namn. Han blev efter studier i Karlstad och Uppsala prästvigd 1763. Efter att ha tjänstgjort på många olika platser blev han 1785 vice pastor i Karlstad. Detta motsvarar en nutida domprosttjänst, eftersom biskopen hade Karlstads stad som ett av sina prebenden men alltså fick överlåta skötseln av pastoratet till en yngre präst. År 1788 utnämndes han till kyrkoherde i Kila och tillträde tjänsten 1790.

Som kyrkoherde i Kila uträttade han inte så mycket. Efterträdaren Anders Lignell skriver i Kilaboken:

”Ifvarssons hustru hette Sara Maria Ekman och var dotter till borgmästaren Anders Ekman i Åmål och Sara Margareta Askbom. Ifvarsson blev med tiden en förmögen man och ägde bland annat Säter, del i Södra Ed och hela Skalmetan.”

Ifvarsson är mest känd för sitt sorgliga slut. Han bodde inte i huvudbyggnaden på prästgården utan i en flygelbyggnad. I rummet under honom bodde husets informator, alltså en ung person som tjänstgjorde som barnens lärare. Denne hade natten till den 8 januari 1816 somnat ifrån ett tänt ljus. När han upptäckte detta, tog han sig ut genom ett fönster och rusade oklädd till Harefjorden, där han återfanns efter tio timmar halvt ihjälfrusen. Ifvarsson som själv vaknade först när elden blockerat utgången genom trappan kastade värdepapper ut genom fönstret. När han försökte rädda den nyligen (1807) skänkta mässhaken segnade han ner och återfanns senare tillsammans med resterna av mässhaken.

Som ersättning donerade biskopen Olof Bjurbäck en ny svart mässhake till Kila kyrka, som finns i gott behåll och som kan användas på Långfredagen.