Länsmannen Per Eriksson (1810-1892) på Aspsäter var lokal polischef i Gillberga med omnejd från 1839 och fram till mitten av 1870-talet. Enligt traditionen byggde han ett fristående murat hus vid gården som användes som häkte; det finns fortfarande kvar. Länsmannen fick utreda många brott, inklusive det uppmärksammade rånmordet på en kringvandrande köpman från Malung. Detta var i november 1859. Sedan dess kallas platsen för mordet på vägen mot Mölnerud för Dalkarshaget. För sina stora insatser i yrket fick länsman Eriksson den kungliga medaljen i guld, femte storleken, år 1867. 

Per Eriksson var djupt engagerad i det kommunala livet och var med om kommunalreformen 1863, när ansvarsområdena inom de gamla socknarna delades mellan de nya begreppen församling och kommun. Per Eriksson var gift två gånger, båda fruarna dog unga: Elisabet Eriksson 32 år gammal år 1846, Hilda, född Blidberg lika gammal, 1858. Men en kvinna, mamsellen Anna Magdalena Chenon (1805-1878), levde betydligt längre på Aspsäter i tjänst hos familjen Eriksson. Hon kom dit redan 1859, året efter andra hustruns död. Hon kallades allmänt för moster Malla och så står det också på hennes gravsten: ”Här hvilar moster Malla” (sten längs muren 2).