Harald var en man som tidigt var på bettet. Han hade genomfört lantbruksskola, gått en tvåårig kurs på Hvilans lantbruksskola och dessutom varit elev på stora gårdar. Gården i Hökhult blev inget lyckokast och ägdes av sågverksägaren Daniel Edgren som inte hade stort intresse för lantbruk. Marken var vattensjuk och alla byggnader var förfallna. Gården låg avlägset och saknade el och telefon. Men Harald var inte den som gav upp i första taget och han fick genast god kontakt med sina grannar. 

Tillsammans med grannarna startade han Ölseruds föreläsningsförening. En ung nyanländ lärarinna blev snart en engagerad medlem. Det kom resande föredragshållare och ett litet bibliotek startades. Det spelades teater och lästes dikter vid föreningens sammankomster.   

Harald var fortfarande ogift men en dag dök hon upp, Ingeborg från Bohuslän, hon kom som en frisk fläkt från Västkusten med shinglad frisyr och korta kjolar. Två döttrar föddes i Södra Hökhult. 

År 1931 överläts arrendet och det var gott om gårdar till salu på Näset under lågkonjunkturens tid. Harald köpte gården Västra Torp i Millesvik för 16 000 kronor. Gården hade gått i handel under 1920-talet och var illa brukad och skogen avverkad. Åkern var i vanhävd och alla diken var igenväxta med lövsly. Harald fäste sig vid den sammanhängande åkermarken, 80 hektar och stor skogsmark. Åkern röjdes och täckdikades och efter några år blev skördarna goda. Ingeborg blev en god husmor på Västra Torp. Hon trivdes i den vackra mangårdsbyggnaden som hon inredde med gamla möbler och egna vävnader. Spinnrock och vävstol var ständigt igång. 

Harald blev en föregångsman inom jordbrukets föreningsrörelse på Värmlandsnäs och engagerade sig verkligen för detta. Det var besvärliga tider för bönderna. Bankerna var misstänksamma och ville inte ge krediter. Detta gjorde att Södra Näsets Jordbrukskassa startades med Harald som ordförande och kamrer. Han blev känd för rättvisa och tillmötesgående i alla sammanhang. 

Åren 1934–35 uppfördes nya moderna ekonomibyggnader på Torp, de gamla var fallfärdiga eftersom tidigare ägare här och där hade sågat ut stockar och strävor för att ha att elda med i köksspisen. I slutet av 1930-talet bytte familjen namn till Halleröd efter Haralds hemort i Bohuslän. 

År 1965 började paret Halleröd förbereda för sin pensionering genom att överlåta gården till en av döttrarna och hennes man. Efter Ingeborgs död 1967 sökte sig Harald tillbaka till Bohuslän. Han hade fullföljt sin livsgärning i Värmland och hade fortfarande en del av sitt hjärta kvar på Västkusten.      

Källa: Fritt efter Allan W Nilsson Människor och gårdar på Värmlandsnäs.