Valdemar Dahlgren föddes i Botilsäter på Värmlandsnäs 8 november 1881. Hans far var lantbrukare, handlare, försäljare och spelman. Valdemar fick möjlighet att studera och avlade en fil.kand-examen i Uppsala. Tidigt kom han att intressera sig för undervisningsfrågor och särskilt folkhögskoletanken som låg i tiden. 1905 startade han folkhögskola i Säffle tillsammans med kollegan Georg Aronsson-Arninge. Skolan i Säffle hade föga framgång eftersom den motarbetades av de tongivande i orten. 

Han flyttade då sin skola till den gamla prästgården Agneteberg utanför Arvika där präster av släkten Lagerlöf bott i tre generationer. 1926 flyttade han sin skola till Ingesund söder om Kyrkviken och Arvika. Här utökades också skolan med en folklig musikskola som småningom utvecklades till den så framgångsrika Musikhögskolan Ingesund. Också folkhögskolan lever vidare. 1953 lämnade han uppdraget som rektor, han var då 72 år. Han och han makan Karin bosatte sig på Stömne Herrgård i Stavnäs söder om Arvika. Valdemar avled 1958 och därmed kan man med fog säga att en eldsjäl som aldrig gav upp, gått ur tiden.   

Värmländska Tegnérsällskapet bildades 1957 på initiativ Valdemar Dahlgren vid konstituerande styrelsemöte i Säffle. Sällskapets mål enligt stadgarna är att aktivt hålla minnet av Esaias Tegnérs liv och verk levande i Värmland genom olika arrangemang, såsom föreläsningar, studiecirklar, studiebesök och utställningar, genom vilka hans stora betydelse för svenskt kulturliv belyses. Verksamheten bedrivs om möjligt i samverkan med andra organisationer med liknande målsättning. 

Valdemar Dahlgren levde hela sitt liv med Esaias Tegnérs liv och verk. Tegnér, född på Kyrkeruds komministerboställe utanför Säffle 1782, var en av sin tids sin tids främsta kulturpersonligheter i Sverige, som diktare, brevskrivare och talare. Han blev framstående professor i grekiska i Lund och sedan biskop i Växjö. Valdemar Dahlgren återkom ständigt i sin undervisning till Esaias Tegnér och hans verk och han vurmade också för den antika grekiska kulturen, han talade ofta om de två halvöar som låg honom så varmt om hjärtat, den grekiska med Peloponnesos och så Värmlandsnäs.