Greta var mycket nitisk i sitt lärarkall men också mycket omtyckt av såväl elever som föräldrar. Hon var en god och avhållen människa, som tog aktiv del i välgörenhets- och föreningsliv. Greta var en varm missionsvän och engagerad medlem i Torseruds missionsförening och hon var verksam som ledare i juniorföreningen och söndagsskolan. Dessutom var hon medlem i Botilsäters Blåbandistförening och Ölseruds ”Vita band”, Sveriges allmänna lärarförening, Folkskolärarförbundet och Folkskolans vänner.  

Som så ofta blev fallet när unga lärarinnor anställdes vid en skola på landsbygden kom hon att gifta sig med en lantbrukare i grannskapet, i Gretas fall med Enar Andersson boende i Torserud. Förutom att Enar var skicklig lantbrukare ägnade han sig i mycket stor omfattning åt kommunala angelägenheter i kommunstyrelse och olika nämnder. Han anlitades också för bouppteckningar och liknande juridiska angelägenheter.