Daniel Erikssons familjegrav vittnar om hårda tider, om ond bråd död och om en tragisk familjehistoria. I graven vilar Daniel och hans hustru Anna Eriksson tillsammans med sonen Harry Danielsson och dennes hustru Majken. Ytterligare sex av Daniels och Annas barn ligger begravda här och alla sex gick bort under en olycksalig månad hösten 1916.
Daniel och Anna bodde med sina sju barn, tillsammans med Daniels bror, Sven Eriksson i Torserud i Botilsäter. Samtliga barn insjuknade i scharlakansfeber 1916 och på bara en månad dog sex av barnen. Det sjunde barnet Harry var intagen på epidemisjukhuset i Karlstad och hans liv gick att rädda. Harry föddes 28 februari 1916 och var alltså bara tio månader när sjukdomen slog till.
Den tragiska händelsen omnämns i den svenskamerikanska tidningen Oregon Posten den 20 december 1916.
1917 fick de hårt prövade föräldrarna en flicka, Margareta, senare gift Axelsson. Det var ändå inte slut på eländet för familjen. 1918 drabbades Daniel av lunginflammation och dog. Då väntade Anna deras sista barn, Georg som föddes 1919.
Efter en tid tvingades Anna med sina tre små barn, på grund av de knappa omständigheterna, flytta till Örrud i Södra Ny där de fick bo hos Annas syster och hennes make, Matilda och Joel Nilsson, som drev lanthandel.
Efter några år flyttade de till Huggenäs och fick bo hos Annas bror, Valdemar Graflund, som hade en liten gård. Där bodde Anna och barnen som hyresgäster och betalade hyran med arbete och pengar. Som änka med barn hade hon låg status och behandlades därefter.
I hushållet fanns även Annas mor, Eva-Lisa Johannesson, som var sjuklig och sängliggande och krävde mycket omvårdnad, vilket Anna ombesörjde fram till moderns död 1939. En annan syster till Anna, Elin Lind, bodde även hon där en period. Hon dog 1946.
Annas äldste son, Harry, köpte gården i Västra Uggelsäter av sin morbror Valdemar i slutet av 1930-talet. Anna bodde kvar på gården till sin död 1953. Harry gick bort 15 juli 1993. Hans hustru Majken var 91 år gammal när hon dog 3 juli 2016 - då ett sekel hade passerat sedan den där svarta hösten i Torserud 1916.
